dalkullanhelena

Var på en sååå tråkig föreläsning igår. Iof så vart de lite fnitter. Tacka gud för att man inte satt bredvid Ida i alla fall för de hade då aldrig gått. Men Sara och Veronika var inte heller lätta att tass med när man få ett lite skratt anfall och man inte kan titta på varandra. Vår kära föreläsare såg då ut som om hon inte ville va där överhuvudtaget stod med armarna i kors och drog ihop sin kofta hela tiden. Sen hade hon ett annat särdrag oxå.... Öhhhhh! Hele tiden detta Öhhh... Man märkte att fler och fler i klassen reagerade. Till slut tog jag fram min penna och papper för att räkna hur de skulle bli innan lektionens slut. I pausen så gick typ hälften för de var så trist. Jag själv var ju tvungen och sitta kvar eftersom att jag höll på med denna intressanta uppgift.