Skrapan och jag

Vi har blivit bästa vänner. Jag skrapar och skrapar inne i köket som nu ser ut som ett slagfält. Jag sa till Tony igår att jag inte ser köket som ett kök längre utan en arbetsplats, vilket gör att det får vara skitit. Börjar få skavsår på tummen också. Men som jag sagt förut så kommer det bli jätte fint när det är klart. Men det kommer ta tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0